Uppoffringar

Jag lyssnade på en intervju med Max Verstappen som nybliven Formel 1-världsmästare. Han säger att han har haft pole positions, snabbaste varvtider och segrar sedan tidigare. Och då även en världsmästartitel. Han är glad att hans och familjens satsning tillslut har burit frukt, att det var värt det, alla uppoffringar familjen fått göra. Med den här titeln kan han ge tillbaka till familjen.

Max berättar att de i hans familj inte pratar så mycket om känslor, men han ser ju. När han provade på karting som fyraåring och ville fortsätta så satsade familjen. Hans pappa, den tidigare F1-föraren Jos Verstappen, följde med honom överallt, varje helg, för träning och tävling. Kvar hemma blev hans mamma och syster. Kanske kostade Max racingkarriär hans föräldrars äktenskap. Hans syster har hela uppväxten saknat sin bror och pappa som aldrig var hemma. 

Jag tänker på alla de som satsat både stenhårt men också ganska hårt på racingen och som inte vunnit titlar, vunnit F1-race eller ens kommit till Formel 1 eller lyckats lämna kartingen för den delen. Alla de familjer som inte får ”något” tillbaka. Mammor och syskon som blivit kvar hemma, familjer som inte setts så ofta. De gångerna känner jag en oerhörd tacksamhet över att hela vår familj är med i vår satsning och känner samma passion för sporten. När vi är iväg varje helg så är vi där tillsammans. Det är ingen som blir kvar ensam hemma. 

Ändå finns det mycket vi offrar för kartingen. Vi har hållit på i snart fem år och vårt sociala liv har blivit lidande. Vi hinner inte träffa släkten och vännerna så som vi gjorde förr. Vi hinner och orkar inte engagera oss i andra sammanhang och i andra intressen. Det år vi gav oss in i kartingvärlden ställde jag inte upp för omval till styrelsen i Svenska Haikusällskapet, där jag satt tack vare min andra (min första) passion —haikuskrivandet*, eftersom jag förstod att så snart vi klivit över tröskeln till motorsportens värld så skulle det inte finns tid till så mycket annat. 

Oskar vet inte så mycket annat med tanke på att han började med kartingen när han var sju, men visst märker han det också. När kompisarna bjuder till kalas är han iväg och tävlar. När klasskompisarna vill leka är han iväg och tränar. När kompisarna vill spela datorspel sitter Oskar i racebussen. 

Men familjen gör det här tillsammans. Vi delar passionen, vi delar slitet, vi delar sängen i husvagnen och tiden i racebussen. Vi delar intresset med alla andra familjer som också kuskar land och rike runt på olika motorbanor. Med dem är vi sociala och bland dem hittar vi vänner som är lika tokiga som vi. Uppoffringarna är värda det vi får för det, oavsett hur långt vi kommer i vår satsning. Vi har sån tur och så fantastiskt roligt ihop när vi kan göra det här tillsammans, hela familjen. 

*Haiku är en japansk diktform, en kort dikt som oftast skrivs på tre rader i västvärlden. En haiku är konkret och handlar om ett kort ögonblick av en upplevelse gärna i naturen och ofta med en förankring i en årstid.